Som ny i organisationen runt herrfotbollen bjuder jag på en hyllning, en eloge!

Född 1957. Gift med Britt. Två barn. En riktig Oskarshamnsbo, uppvuxen i Åsa och
Södertorn. Kopplar av gör han med sin fru vid stugan i Misterhults skärgård vid ett hus ur släkten. Intervjun och mina ord vill jag bjuda på då Stefan Johansson av många anledningar bör uppmärksammas. Han gjort stort intryck på mig. 

För mig har jag sedan tidigare uppdrag, utanför Oskarshamns AIK, haft en syn på mannen som alltid funnits i mitten av vad som sker eller alldeles bredvid. För mig var synen rak och tuff, jag tror fler har samma bild. Bilden blir som ni vet ofta annorlunda när du lär känna människan bakom det du bara upplever för stunden.

Det raka, ibland tuffa, är min bild att det stämmer även nu. Men trots det stadiga, det fasta i sin uppfattning är han aldrig stoltare än att han kan förstå och ändra uppfattning, allt för att det ska bli bäst för klubben. Hans övertygelse om tron och drivet för våra unga spelare har kanske överraskat mig lite, alltså positivt varför jag nu tänkt så?

Men det fasta, det hårda – misskötsamhet mot det överenskomna, jo då är han precis så, stark och rak mot de som missbrukar klubben och laget. Vi satte oss ner en stund, jag ville försöka få fram lite bakom det stora intresset och
engagemanget. I vår sportgrupp utryckte han tidigt det som kanske var svårt då. Att liksom tänka positivt när det var mer mörkt med degradering och allt vad det innebar, då säger han –”Det här är skitbra, vi behöver en omstart”
Han gick med på en intervju vilket inte är självklart för personer som Stefan, de lyser ju liksom inte i morgontidning eller på sociala medier och har inget behov av det.

Varför denna lust för Oskarshamns AIK?
-Jag växte upp med klubben från liten knatte till spel i flera säsonger i A-laget. Jag var till och med huvudtränare något år i början av 90-talet. Så någonstans växte det fram.

Varför fortsatte du med fotboll efter karriären som spelare och tränare (tränare i flera andra lokala klubbar)?
-Jag kan inte riktigt svara på det men att utveckla klubben och spelare är ett starkt driv. Hur bra vi liksom kan bli som förening, jag menar vi gick från division fyra till
division ett. Och tittar jag i backspegeln är det väldigt fina möjligheter som skapats för unga spelare i Oskarshamn med omnejd. Konstgräset, Ernemar och utvecklingen
som startades av unga spelare och även seniorer. Därpå ansvaret, någonstans i det så har jag väl förstått att det behövs ledare som gör allt runt om, det som inte får
rubriker men alla räknar med att det ska vara ”fixat”.

Han fortsätter:

-Hela min familj har ett stort intresse av fotboll, ansvar och engagemang ligger kanske i mig. Jag ser hur det blir svårare med ideella krafter och kanske ännu
svårare i vår klubb eftersom vi blivit så pass bra och vad det innebär tidsmässigt. Men jag tycker det är väldigt roligt, att lära känna så mycket människor, lära känna
unga spelare som jag ju aldrig fått eller kunnat göra annars. Och alla ledare såklart.

Vad vill du påverka och bidra med om du försöker sätta ord på det?
-Jag vill att vi hittar tillbaka till det mer genuina, vi har nog chansat lite för mycket emellanåt i några år med rekryteringar, av olika anledningar. Jag är väldigt glad och inspireras av det vi gör nu, det starka drivet för att skapa en stark gruppdynamik i herrtruppen, att vi vågar tro på våra unga som har driv, lust och utvecklingsbarhet. Att vi också gör det i handling.

Vad talar för att det lyckas känner du?
-Vi visar nu att vi bygger om, vi vågar spela spelare som är under utveckling utan stress om succé omedelbart. Jag hoppas på sikt att se hur mycket det går att få ut av
varje spelare, hur mycket det går att maxa ur talangerna. Sen kommer det krävas tålamod då de unga är i olika faser. Men jag tror mycket på det. Det är såklart också en stor balansgång, hur länge vågar vi, vill vi? Sen det här med att lyckas med att behålla en trupp över flera säsonger önskar jag att vi kan! Sen såklart, det måste givetvis till en balans där man inte får glömma vikten av bärande spelare med rutin
och spets.

Men utmaningar då Stefan, helst inte ekonomi – de vet vi ju att det är tufft?
-Vi har blivit en så pass stor klubb att det är en stor utmaning i sig, volontärer och ledare, ideellt arbetande människor måste fungera och ha driv. Kansli är en annan
stor utmaning klubben måste fundera på. Även om jag nu inte skulle komma in på ekonomi så blir det omöjligt att inte ta med – jag menar exempelvis just kansli och
administration, ska vi ta ett steg till i utvecklingen av klubben så är det för få personer som gör nästan omöjliga saker på sin fritid. Vill Oskarshamn med omnejd att fotbollen och individer ska kunna bli riktigt bra i sporten så blir budget och ekonomi avgörande, trots allt.

-Jaha du Stefan, så glad jag är att vi fick till detta – drygt första kvartalet av året är avklarat. Dina tankar om det?

-Det är första spelartruppen på några år jag ser ett hårt jäkla jobb både vid träning och match. Det gläder mig mycket. Tränare Torbjörn Arvidsson, assisterande tränare Agim Hasani och även Tobias Ringenhag som ingår i den närmsta tränargruppen lägger ner stor energi och arbete för gruppens utveckling och utveckling av spelare. Det är mer än glädjande. Sen vill jag nämna den organisation klubben lyckats skapa med vår sportgrupp. Alla som är med i den vet hur ensamt det kan vara, alla tar ansvar och är vana vid just ansvar, samtidigt hur vi ventilerar åsikter och tar beslut är något som jag känner är både utvecklande och tryggare.

Jag har lärt känna en person ännu mer, en sann Oskarshamnare, en sann Oskarshamns AIK:are! Han är en jäkla vinnarskalle men inte till vilket pris som helst. Noga med att hela tiden påminna och trycka på om tron på de unga. Mitt i den där rakheten finns också respekten, för klubben först – inga problem att ge ansvar, lita på de som fått sina uppdrag, därefter utvärdera. Blir han övertygad så hör jag honom flera gånger utrycka –”Kör”.

Mannen som liksom alltid ställer upp när det krisas. Som vid premiärmatchen missade första kvarten för att någon glömt utföra viktigt ute vid Ernemar –”Jag tar
det”, sådan är han ofta, klubben först.

När jag häromdagen funderade över slutklämmen på denna hommage så slog mig ett citat av Churchill, så får det bli. Stefan Johansson som emellanåt får stå på
barrikaden och göra det obekväma.
Churchill: ”Så du har några fiender? Bra, det betyder att du stod upp för något i ditt liv”

En ovärderlig ledare i klubben som i vår pratstund också nämnde om att det är lätt att tycka men att han inte kan påverka eller bidra så mycket hemma i fåtöljen.

//Hultman